29 Juli 2008

Nu har jag haft ett litet uppehåll från bloggen ett par dagar, jag har nämligen spenderat all min lediga tid till att köpa upp min lön. Förutom det så har det inte varit så mycket jag gjort, jag antar att jag bara varit slö.

Idag har jag haft en väldigt effektiv dag, jag har nämligen försökt lära min katt att:

- Gå
- Prata
- Städa

Det gick dock utan något vidare resultat så nu ska vi gå och sortera strumpor och lyssna på fransk hiphop...


23 Juli 2008

Min katt kom in till mitt rum, han brukar vanligtvis inte få vara här så han blev överlycklig när jag släppte in honom. Han gjorde sin vanliga runda för att kolla att allt var som det ska, kramade gardinerna, trampade på tangentbordet, gick in i skåpet och spann, luktade på ett dammkorn eller två, klösde på mattan och käkade lite av ett par väldigt viktiga pappersanteckningar.

Efter sin runda så började han busa väldigt mycket, jag ställde mig upp för att kolla vad han gjorde och jag ertappade han med kameran...

1. Jag gick och kollade vad han egentligen gjorde, såg då att han lekte med två snoddar som han snott från mig men tänkte att det var väl okej eftersom det bara var två stycken.

2. Jag kollar lite nogare och märker att han har flera snoddar, som han krampaktigt kramar om för att jag inte ska ta dom.

3. Sedan flyttar han lite på sig och då ser jag att den tjuven inte bara har lånat ett par snoddar, pyttsan heller. Det som jag kunde hitta under hans överviktiga mage var:
- massa snoddar
- en påse
- en tom tablettkarta
- en avbiten del från min kameralåda

4. Då sa jag åt honom och försökte ta tillbaka mina kära ägodelar, jag började med att försöka få tillbaka min påse, men som ni ser så höll han fast den.

5. Så jag försökte med snoddarna istället, men nej då höll han fast dom istället.

6. Så gjorde jag ett sista försök och försökte ta tablettkartan i alla fall men nej, inte det heller.

Så efter mycket kämpande med att ta tillbaka mina stulna grejer så gav jag upp, och när jag gav upp så gjorde även han det.

E
fter det var allting som vanligt igen, det vill säga att Nermal kröp längst ner under sängen. Alltså mellan den tjocka madrassen och den tunnare madrassen, under lakanet, under två täcken, och under alla kuddar, där han låg och sov ett par timmar. Medan jag satt och skrattade för mig själv åt ett gult USB-minne...







20 Juli 2008

Nu sitter jag här två dagar senare, med ytterst små, små hål och sår, på alla mina korta små korvfingrar. Det är nämligen så att jag har sytt ett par byxor. Och nej med det menar jag egentligen inte att jag har sytt ett par byxor från grunden, utan jag ville bara låta händig, det jag egentligen har gjort är att jag har sprättat upp en fåll i ett par byxor sen sytt kanterna på byxbenen för att dom inte ska fransas upp.

Men eftersom jag är en sådan som inte varit särskilt aktiv under syslöjdslektionerna så tog det arbetet 2 dagar för mig, tragiskt men sant. Men jag tycker att jag måste få lite beröm i alla fall och förtjänar faktiskt att få känna mig lite nöjd eftersom mina tant-kunskaper (dvs sticka, brodera, sy osv) inte är så väldigt bra, dom är helt åt skogen faktiskt.

Den hemska sanningen är faktiskt att det enda jag har lyckats klämma fram med mina händer under mina 7 år med syslöjd är; en knallorange mössa med hål överallt för att jag stickade lite konstigt, inte ens min lärare visste vad jag gjorde för fel, en kudde med en elefant på som ser ut som en gris gjord i lego eftersom mina broderikunskaper inte heller är så bra, och min syteknik på maskin är inte heller särskilt bra så det slutade med att jag sydde en jätteful tröja som jag dessutom sydde ihop halsen på.

Nej, nu ska jag gå och fortsätta med mitt, jag måste nämligen ta bort alla nålar som höll fast kanterna medan jag sydde, eftersom jag precis kände att det faktiskt inte var så underbart som det låter att känna 27 nålar sticka in i mina fläskiga spiror...




Den oerhört fula elefant(som ser ut som en legogris)kudden...



17 Juli 2008

Senaste tiden har ni kanske märkt att jag inte varit så värst aktiv gällande bloggen. Jag skulle kunna dra samma visa som alla andra drar, om att det är sommar nu och jag spenderar hellre tiden ute än här framför dumburken, men eftersom det inte är sant för 5 öre, så finner jag det ytterst olämpligt att dra den historien.

D
en riktiga historien om varför denna Therese Victoria Johansson är lite oaktiv nu för tiden, är inte för att hon tillbringar tiden ute i dessa få soltimmar vi har här uppe i Norrland, och det handlar inte heller om att hon spenderar tiden på någon trevlig semester till London, Stockholm eller Smygehuk med nära och kära.

Nejnej, det riktiga skälet är att hon är en väldigt slö flicka. När pappa säger massa saker till mig som jag kan göra för att fördriva tid ute och få lite solljus, en del är riktigt bra alternativ faktiskt så tackar jag nej till det och riktar hellre min kosa upp till min dator, där jag istället sitter och chattar på msn och dylikt och klagar på att jag inte har något att göra på sommaren...


13 Juli 2008

Ja nu är det dags igen för mig att trycka ur mig några ord och låta fingrarna dansa på tangentbordet. Idag kände jag för att leka lite feminist, dock bara för en timme eller så, inget jag alltid vill vara för jag antar att jag inte hör hemma i den gruppen som aldrig rakar benen, är manhaftiga och på något sätt alltid vill klä sig och ha sådan dålig hygien som möjligt - allt för att inte ses som något objekt att kolla på bara.

Nejnej, utan tanken som snurrar runt i mitt huvud är det med ord i svenskaspråket.
Hur kommer det sig att det manliga könet i vårat avlånga land har fått dom coola sakerna?
Jag menar så som brandman som är en hjälte, springer in i elden och riskerar sitt eget liv för andras, en idrottsman med muskler och många tjejer efter sig och är alltid den populäraste i alla high school filmer, sjöman som tuffa pirater som ungar har som förebilder eftersom det finns miljonvis filmer om just sjömän, manikyr som alla vill ha för att det gör en sjukt snygg och slutligen sopgubbe och just det sopgubbe är väl det enda dom har som inte är särskilt coolt vid första intrycket men tänker men efter så är det väl något visst med en man i arbetarkläder som åker på en stor bil och håller i sig endast med ena handen.

Nu ska vi se vad vi tjejer fått, vi har fått frukost och bajamaja (bajamaja eftersom Maja är ett tjejnamn).
Inte särskilt coolt right?
Vi tjejer ska alltså i det svenska språket vara en bild för en fattig kopp kaffe och en torr lite macka i frukosten och en liten barack som folk utför sina behov i (läs: spyr utanför hålet, pissar på sidan om och inte sköter sin hygien alls) under jippon där folk är för fulla för att stå (läs: festivaler)..

Ja vad säger ni, är inte Sverige ett underbart land med ett underbart språk?


11 Juli 2008

Jag har blivit en ansvarsfull dotter!
Ansvarsfull var ordet ja. Jag har blivit oerhört ansvarsfull, både som dotter och som person. Jag tar undan efter mig, jag diskar, dammsuger, skurar, lagar mat och handlar mat. Fixar och donar här hemma helt enkelt, och det bästa med allt det är att jag gör det helt självmant, utan att pappa behöver säga ett ord om det så kirrar jag det!

Och det måste väl höja värdet lite i alla fall av min försäljning av hela mitt liv? Måste väl finnas någon som skulle ha behov av en 15åring, som inte är så dyr i drift och är kanonbra på att sortera sockor.
Så, ge mig ett bud, har vi någon intresserad?

Okej bara för att jag är så väldigt generöst idag, lagade faktiskt mat idag, varm mat alltså, som man steker och håller på! Inte alla dessa röda kartonger med färdigmat i, som de påstår att det är olika eleganta rätter men i slutändan är väl allting egentligen bara lite kött från chefens schäfer och potatis, som någon billig arbetskraft (läs: polacker) plockar samtidigt som dom spottar och torkar snor på dom. Nejnej, inget sådant, jag lagade mat (och nej, det var inte för att den hade gått sönder), jag planerade mitt inköp och förberedde matlagningen och det gick finemang. Huset står kvar (det har inte brunnit ner alltså), och min pappa som åt av maten han lever..än i alla fall...

Så hur som helst, bara för att det är en generös dag för mig så visst, i priset slänger jag på även vår gamla disktrasa, den är alldels för gammal, de är ett hål i den men den är i en väldigt läcker havsblå färg i alla fall...


10 Juli 2008

Vid det här laget har väl de allra flesta hört talas om Ian Usher, som faktiskt sålde sitt liv. Han är 44 år och startade en auktion på den välkända sidan ebay, och den lyckliga personen som vann det hela fick då hela hans liv, hans hus, fordon, alla prylar och saker, hans familj, vänner och andra nära & kära. Nu ska ju då den affären vara avslutad och enligt rykten fick han 2,3 miljoner för sitt liv.

Och ni som känner mig, ni vet att jag aldrig bangar för pengar så jag funderar starkt på att själv göra en IanUsher och hela sälja mitt liv.
Ni får med: mitt stökiga rum (som man inte kan komma in i för att det ligger saker på hela golvet så man måste sova på soffan istället), mina tre överviktiga katter som är helt sjukt konstiga, min konstiga, dryga 40-åriga pappa som beter sig som 15, alla dammråttor som ligger under skrivbordet, 103,50 kronor, min barnspark som har tappat all färg, har rostiga medar och drar åt vänster, och som om inte det vore nog, min egenmålade ljuslila cykel. Rubb och stubb!

(OBS! bytes ej mot ett WoW Account)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2074134.ab
http://www.alife4sale.com



09 Juli 2008

Oj så det kliar i fingrarna på mig! Nu när min blogg designmässigt är i stort sett klar, i alla fall de stora grejerna endast små grejer som jag fixar lite då och då är kvar, och den tanken att den är klar, och det är bara kvar för mig att skriva i den nu - det får det verkligen att klia i fingrarna på mig och gör mig rastlös på något sätt.
Jag vill designa, inte skriva. Och visst jag kan ju ändra design hur mycket jag vill här på sidan men känns ju lite waist of time att lägga ner så mycke tid på design och så och sen 3 dagar efteråt är man less och raderar allt igen.

Hm, svåra problem jag har här, hur som helst så ville jag bara varna er att bli inte allt för förvånade om ni en dag checkar in här och det är total förändring, och bli inte allt för förvånade om ni checkar in och det ser verkligen hemskt ut på sidan.
Och ni kan bespara er kommentaren, jag skriver den istället; det som ni alla tänker: "Skaffa några hemsidor istället bruden.."
Såja, var väl skönt, nu behöver ni istället för att skriva dom orden och trycka på skicka, bara klicka med den vänstra musknappen på det lilla krysset i hörnet så är det klart.

Tess blogg - alltid under ombyggnad!



08 Juli 2008

Här i Norrland, närmaste bestämt Luleå är det helsjukt väder just nu, eller i alla fall himlen är mysko. Där den lilla, söta solnedgången ska vara är det bara ett väldigt stort gult fält, över det är de knallrosa sen en meter från de är de vanlig blå himmel igen sen två regnbågar.
Eftersom någonting säger mig att det här är något man inte ser så där jätteofta så lägger jag in några bilder. Dock är det väldigt svårt att fota hur det exakt ser ut men på ett ungefär.






08 Juli 2008

Idag var jag och handlade på den lokala affären igen, denna gång blev jag dock inte skrämd av dessa ondskefulla tvillingar jag tidigare nämnt...
Kylen var tom, i skafferiet fanns det bara tillbehör till den såkallade grundmaten dvs köttbullar, korv eller fisk. Och det enda brödet som infann sig på sin vanliga plats var minibaguetter som var så torra så dom smulades sönder när jag bara tittade på dom. Det var då jag fick den ultimata snilleblixten "aha, jag kanske skulle behöva handla lite".
Så med pappas VISA-kort i högsta hugg och moppenyckeln i andra handen. Och ja han hade lämnat sitt VISA-kort självmant till mig, något säger mig att min pappa litar ganska hårt på mig.

När jag väl gick där inne på affären och jämförde varor, priser och märken, och plockade ner det som behövdes i min röda korg som skavde så enormt på min arm, så slog det mig att jag även måste tänka på hur stor plats varorna tar och hur mycket dom väger.
Dock visade det sig senare att jag trots allt inte tänkt nog mycket på just det kapitlet om varornas vikt och framför allt storlek, när jag glad i hågen skuttar ut ur affären med mina påsar som är välpackade och sorterade efter skafferi-, kyl- och frysvaror. Jag kollar på mitt fordon och pang så slår det mig att jag faktiskt bara kör en liten vespa, där det enda lasturymmet är den lilla gropen under sadeln och lite utrymme vid fötterna.

Men som tur är så har jag spelat mycket tetris i mina dagar så utan problem gick det bra att knåpa ner tre stycken påsar med varor under den lilla sadeln tack vare mina utmärkta tetriskunskaper..men sen så hände det som jag befarat, ni vet när man spelar, när allt går som bäst och allt man behöver är en lång rektangel och man istället får en fyrkant?
Det var ungefär en sån känsla jag fick, när jag knosat ner allt och det fanns ytterst minimalt utrymme kvar, så slår det mig att min kära hallonsylt inte är nerknosad. Som tur var hade jag en påse över så kunde stoppa ner sylten i påsen och ha den på påskroken som är vid fötterna.

Så att storhandla när man bara har en vespa att transportera hem varorna med är inte att rekomendera och det gör handlingen till en väldigt stor grej, så vidare du inte har oanade tetristalanger...


08 Juli 2008

Nu innan jag börjar ta fram mina djupa tankar och funderingar om en vanlig väldigt gammal bro så måste jag först besluta mig om jag ska skriva favvoställe eller favoritställe. Jag menar jag vill inte tas som en 11åring som ex) "jag älskar darin, han är min favvoartist". Men vill samtidigt inte låta som en gubbe på 70 bast ex) "Mitt favoriställe när jag var liten det var på en liten, liten kiosk där dom då sålde karameller och läskeblask och då på min tid fanns det inga läskflaskor i flera liter utan det var 33 cl flaskor som gällde, och då sa jag till mannen...ja, just det vart var jag nu igen?"
Trots min ordanalys jag precis gjorde här så väljer jag att köra på favorit.

Jag har ett favoritställe här i byn, en bro.
Det är fint där, och det är fåtal gånger som någon vistas där.
Det känns eget på något sätt, det är mitt.
Först är det en ganska fin och gammal bro, fint vatten där solnedgången alltid är precis över vattnet, brevid de en naturstig (en lång slags träbo som man går efter och när man är på den är man i en kohage där kossor är), brevid kohagen är de en hästhage.
Jag gillar att vara där, det finns tid att tänka och fundera på livets stora gåtor där.
Som varför limmet aldrig fastnar i limtuben, varför får inte krymper när det regnar och människans existens.
Jag har ett favoritställe, jag har mitt favoritställe.
Har du ditt favoritställe?






06 Juli 2008

Hittade ett lite småroligt test på Internet när jag satt och kollade runt lite.
Grunden för det testet var att man genom av att svara på frågor med hjälp av alternativ, skulle man få reda på hur pass kvinnlig man är.
Jag blev ganska så kvinnlig av mig, vet inte vad max är men medelpoängen på det testet brukar tydligen ligga på 128 (127.505638957) och jag fick en sammanlagd poäng på 233.

Så utifrån det här testet ska jag då tydligen vara väldigt kvinnlig, över medel i alla fall. Sen om det är något positivt har jag inte bestämt mig för riktigt än. Att jag har sådana kontrollbehov, utseendefixering, dåligt självförtroende (mycket pågrund av medias bild på den kvinnliga kroppen) och att alla pengar går åt till nya kläder för att hänga med i det senaste modet, antar jag hör till den kvinnliga sidan. Men samtidigt är det väl något positivt att jag är kvinnlig till sättet eftersom jag faktiskt hur mycket man än vrider och vänder på det är av det kvinnliga könet.

Här kan ni som är intresserade göra testet: www.environstudios.com/quiz/kvinnlighet.php och jag säger samma sak som dom poängterat på sidan, testet är inte på riktigt så ta det inte på dödligt allvar och skyll inte på mig om du får endast 5 poäng och då sitter och tröstäter glass i flera månader.
Alltså för att vara extra tydlig så vill jag inte få hem en räkning på 4 månaders, daglig, förbruking av Ben & Jerrys...




06 Juli 2008

Idag var jag med om en läskig sak.
Tog mitt vrålåk till moppe (som för övrigt heter Milhouse, av den enkla anledningen att den är Milhouse-blå) till den lokala icabutiken för att inhandla lite mat och dyl.
När jag kommer fram går jag runt där, tar det saker jag ska ha och så, jag börjar gå mot kassan lastar upp mina varor (med streckoden vänd åt helt fel håll med flit, bara för att trotsa alltså) tjejen i kassan börjar scanna in och ropar på en medarbetare för att få någon nyckel, kollegan kommer direkt och jag kollar lite snabbt på henne och fortsätter med mitt sen klickade det till i min hjärna så jag stirrade igen på henne och sen på tjejen i kassan igen.
Dom var tvillingar!
Och så äckligt lika, dom skrämde mig verkligen så det resulterade i att jag skrek till där jag stod med mitt kontkort och försökte komma på koden till det, sen när dom kollade på mig som att jag var ett psykfall skyllde jag på en spindel...
Dumma sadistiska tvillingar, dom hade säkert som mål att skrämma mig!


05 Juli 2008

Oj, det är skönt med sommarlov.
Vara vakna sena nätter och sova bort hela dagarna.
Spendera nätterna på vespan och även med vänner.
Tiden som inte spenderas med moppen alternativt vänner lägger man antingen på att steka i solen eller ligga i soffan framför teven och bara se på något skit.
Jag lovar till och med det tråkigaste naturprogrammet om hur snytbaggar bajsar är kul att se på just då.
Ingen stress - ingen press.

Nej, nu lockar simpsons med dansk undertext, som jag sa alla program är bra program när det ingår att ligga i soffan under filten och mysa...


04 Juli 2008

Ingen människa som levt i det Svenska nuet (alltså inte i typ Thailand eller under en sten) den senaste tiden kan inte ha missat 118100's nya tjänst "Nu kan du skicka vilken fråga du vill till oss genom SMS".
Sagt och gjort så blev jag lockad och tog fram min repiga mobil och alla dessa frågor jag har i huvudet.

Jag: Vad händer om man blir halvt ihjälskrämd, två gånger?
118100: Vi tror inte det händer något, däremot om det händer en tredje gång kanske...Lycka till!

L
iksom..huh?
Dels så var det svaret jag fick helt flummigt och dessutom funderar jag fortfarande, 10 timmar efteråt, på varför i hela friden dom skrev "lycka till", lycka till med att bli skrämd en tredje gång och dö eller?
Sadister är var dom är!


04 Juli 2008

Sitter precis och diskuterar med en mycket god vän till mig om att köpa presenter till det manliga könet.
Hon ställde mig frågan om vad man kan köpa till en kille. Jag svarade med ärliga ord, att allt som finns på Clas Ohlson gillar män, så det är bara gå in dit, blunda, ta ett verktyg och betala så blir det bra.

ååh tack, en fartygsmotorskiftnyckel..aaw och jag som inte ens har en båt, preciiiis vad jag önskade mig! Hur visste du?"



04 Juli 2008

Samtal till Eniro.
Jag: Ja hej, jag skulle vilja ha telefonnummer till xxx.
X: Ja, vänta ett tag... Det är då xxx.
Jag: Tack så mycket!
X:
Hejdå.
Jag:
Puss och kram, älskar dig, hejdå!
*klick*

Sen tog det väl runt 10 minuter efter avslutat samtal innan det slog mig att jag precis skickat puss och kram och gett en kärleksförklaring, till denna medelålders tant med hängbröst, putmage och låg lön som jag i det här fallet väljer att benämna som X.

Ja, så idag blev det tydligen min tur då, som så många gånger innan, att sprida kärlek till Eniro. Och försök inte komma undan jag vet att ni allihop också gjort något liknande någon gång, kanske inte just det på det här sättet, men något liknande kanske till en restaurangägare, kanske till en blocketförsäljare - vad vet jag. Men vad jag vet är att ni har haft ett sånt här moment och efteråt gått och tänkt på den här stunden i många, långa timmar efteråt och gjort upp massa långsökta scenarion i huvudet, där det skulle visa sig att du behöver träffa den här personen igen och möta skammen i vitögat.
Kanske att din pappas-jobbarkompis-dotters-kusins-hunds-systers-kompis-fasters-mattes-pappas-barns-
låtsaskompis känner den personen.

Well, i såna här lägen finns det inte så mycket mer att göra än att tänka "hajna bjud' ja' på", slänga bak luggen och fortsätta berätta runt historien tills den blir så utnött så det inte är skämmigt längre.



04 Juli 2008

Jaja då var det dags för det här då, som jag gruvat mig för, en presentation.. Om mig, bara mig! *MOHAHA*
Well nu ska vi se här, jag är 15 år dock fyller jag snart 16 så HA-HA *Nelson skratt*.
Jag bor ute i skogen i Norrland, och dags att döda lite fördomar.
Bara för att jag bor i Norrland och bor på landet betyder det inte att jag tar skotern överallt, att det inte finns några bilar, att jag har en bondgård, att jag nu den 4 juli sitter med pälsmössa och skoteroverall inomhus. Och nej, hör och häpna men det betyder faktiskt inte heller att det enda jag och mina vänner samt släkt och familj gör, är att basta och dricka hembränt med lingondricka.

Anyway, jag bor i ett väldigt gammalt och stort hus med min underbara pappa (som jag förövrigt älskar väldigt mycket) jag benämner honom oftast som cp eller daddie, han är väldigt konstig men ganska rolig. I detta röda hus så i alla fall borde det och ska det infinna sig tre katter också med onormala namn och tjocka magar. Min mamma är manodepressiv (bland annat) och henne har jag inte haft kontakt med på ett par år, och jag planerar inte att ha det heller faktiskt.

Min fritid spenderas oftast med vänner, men jag hinner även med att fotografera och skriva som är minsta största intressen. Är inte speciellt bra på något av det, men kul är det och i slutändan är väl det de viktigaste antar jag.