Samtal till Eniro.
Jag: Ja hej, jag skulle vilja ha telefonnummer till xxx.
X: Ja, vänta ett tag... Det är då xxx.
Jag: Tack så mycket!
X: Hejdå.
Jag: Puss och kram, älskar dig, hejdå!
*klick*

Sen tog det väl runt 10 minuter efter avslutat samtal innan det slog mig att jag precis skickat puss och kram och gett en kärleksförklaring, till denna medelålders tant med hängbröst, putmage och låg lön som jag i det här fallet väljer att benämna som X.

Ja, så idag blev det tydligen min tur då, som så många gånger innan, att sprida kärlek till Eniro. Och försök inte komma undan jag vet att ni allihop också gjort något liknande någon gång, kanske inte just det på det här sättet, men något liknande kanske till en restaurangägare, kanske till en blocketförsäljare - vad vet jag. Men vad jag vet är att ni har haft ett sånt här moment och efteråt gått och tänkt på den här stunden i många, långa timmar efteråt och gjort upp massa långsökta scenarion i huvudet, där det skulle visa sig att du behöver träffa den här personen igen och möta skammen i vitögat.
Kanske att din pappas-jobbarkompis-dotters-kusins-hunds-systers-kompis-fasters-mattes-pappas-barns-
låtsaskompis känner den personen.

Well, i såna här lägen finns det inte så mycket mer att göra än att tänka "hajna bjud' ja' på", slänga bak luggen och fortsätta berätta runt historien tills den blir så utnött så det inte är skämmigt längre.

♥